Lugnet

Jag känner mig definitivt lugnare just nu än på väldigt länge, mentalt har de här senaste två veckorna varit lite av en semester, och jag är glad att vi fortfarande har två veckor hemma tillsammans hela familjen.
 
För vissa kanske det låter helkonstigt att det kan kännas så de första veckorna med en baby (det har ju förvånat mig själv också), men det har verkligen varit det. För första gången på länge kan jag ligga på soffan och läsa eller kolla en tv-serie – mitt på dagen till och med – med en sovande baby i famnen och vara lugn med det. Jag behöver inte stressa med något annat.
 
Jag, precis som många andra, värderar mig själv efter mina prestationer. Jag har alltid krävt mycket av mig själv – ända sedan riktigt liten – och har alltid ansett att jag endast duger när jag presterar. Därför känns det så skönt nu att för en gångs skull uppleva att det är okej (att jag ser det som okej) att för ett tag bara vara. Jag behöver inte effektivera min tid till max, jag behöver inte kräva av mig själv att stiga upp tidigt för att hinna med en lång att göra-lista och så vidare.
 
 
Wiktor och jag skrattade lite åt det overkliga i hur lugn jag var redan på BB, och Wiktor utbrast efter de första två dagarna där att han knappt kunde tro vad han såg: "Du ligger där på sängen, helt lugn, utan att stressa över allt du borde!" Och han tyckte det var bra, och jag konstaterade att jag hade sett fram emot att få vara på BB för det är ett av de få ställen där jag känner att jag bara kan vara, för det finns verkligen inget annat att göra. Man bara är där, man har värk så man vill bara ligga ner och alla runtomkring en bara passar upp med mat och annat. Himmelriket! Kalla mig galen, men så kändes det, haha. (Men efter fyra dagar kändes det ändå väldigt bra att få komma hem, allt med måtta, hehe.)
 
Prestationsstressen kommer att återkomma snart, det vet jag, och jag har planer för vad jag ska hinna med i höst, men just nu känner jag mig väldigt lugn med dem. De kommer att ordna sig, jag kommer att klara av dem. Och jag tar dem sedan, om två veckor när Wiktor börjar jobba igen och Adde börjar dagis.
 
Addes dagisinskolning gick förresten bra i går, och även i dag, vilket är härligt (och gör mig ännu lugnare). I går när han skulle i väg vinkade han först åt mig och sa hejdå, sedan, innan han gick ut med Wiktor, vände han om på tröskeln och kom tillbaka till mig. Han pussade mig på kinden och log, och sedan gick han tillbaka till Wiktor och så åkte de i väg. Och jag kände bara världens största mammalycka. Finaste killen!
 
Nu väntar jag och Alexander på att Wiktor och Adde ska komma hem från butiken, och sedan blir det dags för mat. En tofuwok, mums!
0 kommentarer

Lampjakten

I samarbete med Lamp24.se.
 
 
Jag tycker det är svårt att hitta snygga lampor, många butiker har ganska små utbud eller så har de väldigt likadana utbud, därför blev jag glad när jag fick möjlighet att bekanta mig med utbudet av lampor hos Lamp24, som har ett av Europas största sortiment av lampor i olika stilar och prisklasser, där finns allt från väldigt lyxiga till mer förmånliga lampor. Dessutom har de gratis frakt för er som bor i Sverige när ni beställer för minst 500 kr, och för vi som bor i Finland är frakten bara 150 kr.
 

Ett rum som, åtminstone enligt mig (Wiktor och jag har inte alltid samma åsikt om var det behövs fler inredningsprylar, hehe), skulle må bra av lite extra belysning är vardagsrummet, som jag fortfarande upplever är ganska mörkt om kvällarna – särskilt nu när vi går mot mörkare tider igen. 

 

I det här hörnet, mellan trappan och soffan – bakom monsteran – skulle jag gärna ha en golvlampa ...

 
  

... till exempel något i stil med denna. Lamp24 har flera olika varianter av golvlampor i den stilen. Jag gillar kombinationen av trä och vitt, det skulle passa perfekt i vårt vardagsrum.

 
 

Ett annat rum är sovrummet, där vi båda skulle vilja byta ut våra nattdukslampor. Vi har bara inte lyckats bestämma oss för vilken stil vi vill ha på lamporna ännu, det finns så många olika alternativ! Helst skulle vi vilja ha en bordslampa, så att vi slipper skruva fast något i väggen. Det skulle kunna vara snyggt med något som skär av mot resten av inredningen (tycker jag ena dagen) och skapar kontrast, och nästa dag tänker jag att något som smälter in med det andra och med det vita och gråa skulle vara bäst. Vad tycker ni?

 
 
(Snosen är tydligen med på alla bilder, han är bra på att posera :) 
 
 
En extra bonus skulle vara den här flygplanslampan, för jag har länge letat efter något liknande till barnrummet.
 
 
Adde gillar inte bara bilar och grävmaskiner, utan även flygplan. Flygplanslampan skulle man kunna ha som lampa men också bara som prydnad, och den skulle passa perfekt in här. Tyvärr är den slutsåld just nu, men jag kommer att fortsätta hålla utkik efter den och vänta tills den kommer i lager igen.
#belysning #inredningsinspo inredning inspiration lamp24
1 kommentar

Dagisinskolning

I dag börjar Addes dagisinskolning, så Wiktor och han ska dit en stund lite senare i dag. Det blir förstås bara en kort stund i dag, och det är fortfarande två veckor kvar till den egentliga dagisstarten, men det slog mig ändå i dag att tumistiden här hemma med Adde definitivt är slut för mig nu. Den tog ju slut redan när lillebror föddes, men det hela gick upp för mig på ett mer konkret sätt i dag. Så den här dagen får illustreras av ett par tillbakablickar ...
 
 
... som första månaden efter BB i vår minimala tvåa inne i Helsingfors, där jag strax före förlossningen satt höggravid och grät över att vattnet som rann ur kranen var brunt och över att det svämmade över i badrummet när vi diskade i köket och vattnet rann ut i hallen och jag satt och undrade hur sjutton vi skulle lyckas ha en baby i en sådan skitlägenhet? Det gick bra – konstigt nog. Men jag var glad när vi flyttade 2,5 månad senare.
 
 
Och sedan det första året i vår nya (egna och första köpta) lägenhet, inklusive Addes första sommar. Det gick så klart upp och ner som det alltid gör i livet, men jag kommer ihåg det året, förra året, som ett väldigt bra år. Det är inte klokt hur mycket som händer i utvecklingen på så kort tid, när jag ser på bilderna och sedan på Adde i dag känns det som att de här bilderna borde vara tagna för evigheter sedan. Min lilla pojke börjar bli stor (*en storbölande emoji här*).
 
Och så den bästa bilden till sist ... haha :)
 
 
Har helt klart en stor klump i halsen i dag, särskilt när jag tittar på gamla bilder, och två motstridiga röster i huvudet där den ena fortfarande undrar om det är rätt beslut att sätta honom på dagis nu – eller borde vi vänta? – och den andra säger: Ja, det kommer att bli bra, han kommer att trivas och det blir bra omväxling för honom att vara där på deltid när lillebror ändå kräver sitt här hemma.
 
Men jag antar att det är naturligt, när man blir förälder skriver man väl egentligen på ett kontrakt där man som en del av paketet accepterar minst 18 år av motstridiga känslor gällande om man gör rätt eller fel som förälder 😅 Det hör till helt enkelt, och det skulle antagligen vara konstigare om man inte alls hade de där känslorna.
0 kommentarer