Spänningen stiger

Den här dagen har verkligen bara varit en väntan. Jag vaknade och tänkte fixa än det ena, än det andra, men har i stället känt mig helt slut å ena sidan och småirriterad på allt å andra sidan. Det är vetskapen om att jag kanske redan i övermorgon antingen ska genomgå en igångsättning eller ett kejsarsnitt som spökar, och känslan av att jag inte riktigt har energin till varkendera just nu efter så många nätter med för lite sömn.
 
Samtidigt är det också en rejäl nervositet som spökat hela dagen. För jag är nervös som sjutton inför i morgon när vi ska till läkaren och de ska bestämma om det blir kejsarsnitt eller igångsättning den här veckan. Är också nervös för att vi trots allt ska komma dit i morgon och sedan bli hemskickade med planen att vi får vänta ett par veckor till, samtidigt som jag också är nervös för att något ska dyka upp som gör att vi får bli kvar direkt där i morgon. Har därför gått igenom BB-väskan nu på kvällen och tar den med mig i morgon bara utifall att.
 
 
Den senaste veckan, liksom veckan innan har vi mest varit hemma jag och Adde. Hela sommaren har varit ganska mycket av en hemmasommar eftersom de flesta av mina kompisar varit bortresta och Wiktor inte har haft någon semester ännu, han blir ledig nu i samband med förlossningen i stället. Men i torsdags var vi en sväng till djurparken i Lomamäki i Ingå, vilket var kul, särskilt för Adde.
 
 
Det var ett riktigt bra ställe, ganska litet men ändå med många olika djur som t.ex. grisar och åsnor, kaniner, kalkoner och höns men också rävar, tvättbjörnar, skunkar, en orm och olika papegojor m.m. Det visade sig vara ett bra utflyktsställe där de dessutom ordnat med bra platser för att äta medhavd mat eller bara pausa och dricka lite.
 
 
Där fanns också en sandlåda som Adde lekte i en stund och jag hajade till över sköldpaddan som låg där intill och som jag först inte lade märke till alls och sedan trodde att var en prydnad, men så stack den ut huvudet och så insåg jag att den var äkta, haha. Rätt häftigt med ett ställe där djuren finns lite överallt och inte bara är instängda.
 
Under helgen har vi haft efterlängtat besök av min mamma och syster också, så det har gett omväxling till hemmdagarna. Nu blir det bara att försöka lugna nerverna lite resten av kvällen med en smoothie framför teven och sedan ska jag försöka sova. Spännande dag i morgon!
0 kommentarer

Sista gångerna

I dag började jag och Adde dagen i Iso Omenas köpcentrum där jag handlade ett par sista grejer som jag hittills skjutit upp och skjutit upp (jag gillar helt enkelt inte att shoppa). Bland annat kände jag att jag behövde fylla på lagret av mjukiskläder, och de råkade jag som tur var hitta billigt på sommarrean. Särskilt om det blir kejsarsnitt nästa vecka vet jag att mjukisbyxor kommer att vara det enda jag vill dra på mig de första veckorna med tanke på snittsåret.
 
 
Innan vi for hem lekte Adde en timme i köpcentrets lekrum där det finns allt möjligt kul, och han njöt för fulla muggar och var alldeles svettig när vi till sist gick därifrån. Det var härligt att se! Och det slog mig att det antagligen var sista gången som han och jag var där på tuman hand innan babyn, och sedan hann jag tänka att det säkert var sista butiksrundan också. Det är konstigt hur sentimental man kan bli inför något som man vet kommer att förändra vardagen och livet. Det blir ett så tydligt före och efter. Och så börjar jag tänka så där om allt möjligt, både stort och smått, "det här är sista gången som ..." Precis som sista dejten med Wiktor senaste helgen.
 
Samma sak var det också när jag väntade Adde, och då var allt "sista gången som barnfria", "sista gången innan vi blir tre" och "sista gången innan vi blir föräldrar". Det är samtidigt en konstig känsla att tänka att Adde leker på som vanligt utan att veta vad som väntar, och jag håller verkligen tummarna för att det också i hans värld blir något bra och positivt, även om det säkert blir en utmaning i början.
 
Nu ska jag skriva en stund så länge Adde sover, ha en riktigt fin fortsättning på er dag!
 
0 kommentarer

Sista dejten

Dagarna bara går just nu, och mest känns det som att jag bara väntar, har svårt att koncentrera mig på så mycket annat och därav tystnaden här ett par dagar. Det här kan vara sista veckan utan bebbe! Å ena sidan har jag svårt att ta in det, å andra sidan känns det som att jag bara vill att den här veckan ska vara slut redan. Det kan i och för sig ha något att göra med värmen också, jag längtar efter kallare väder som tokig!
 
 
I lördags for jag och Wiktor på en sista dejt som 1-barnsföräldrar: pizza och bio i utrymmen utan sol och med ordentlig AC. Det kändes viktigt att hinna med en dejt nu, eftersom vi vet att det kan dröja tills vi får kvalitetstid på tuman hand nästa gång. Man hör ofta att småbarnsåren är döden för förhållandet, och det är inte alltid lätt, förhållandet hamnar lätt i skymundan, men just därför är det så viktigt att verkligen prioritera den där tiden och ta sig den närhelst man bara har möjlighet.
 
Dels ser jag det som ett sätt att prioritera familjen i stort, för om föräldrarna mår bra i sin relation och i övrigt tror jag familjen mår bra, dels för att (även om det är väääldigt långt borta just nu) så kommer det en dag när barnen vuxit upp och flyttat hemifrån, och har man inte haft rutin på att tillbringa tid på riktigt på tuman hand under åren före det så tror jag det är svårt att få in den rutinen senare i livet. Då känns det som att risken är rätt stor att man står där utan barn och inte riktigt vet hur man ska umgås med varandra längre ...
 
 
På gravidfronten så där annars då? Helt ärligt? Jag är riktigt trött på att vara gravid. Värmen gör dessutom att jag känner mig orkeslös och energilös, sover ännu sämre, och ja ni märker ... inte blir direkt så där tjolahoppsan när det gäller humöret, haha. Jag försöker se de positiva sakerna i alla fall och en är att jag precis som när jag väntade Adde verkar slippa svullnad till och med i den här värmeböljan.
 
Jag satt för mig själv i går nersjunken i soffan som en svettande flodhäst med gardinerna fördragna, persiennerna stängda (drömde om iskalla mojitos) och försökte komma på saker som jag trots allt är glad över nu när det är så varmt och en sak är att vi valde att gifta oss för tre år sedan och inte denna sommar. Om vi hade gift oss den här sommaren skulle jag ha varit en blöt fläck framme vid altaret och antagligen haft ett svettspår à la snigelslem efter mig var jag än gick ... sedan kom jag inte på så många fler bra saker, haha. Jag får väl avsluta det här inlägget med hälsningar från hon som alltid har för varmt, och just nu i detta tillstånd har olidligt varmt.
1 kommentar