Bästa botemedlet

Jag känner mig inte helt på topp i dag, är konstigt trött som om jag inte sovit ordentligt (även om jag gjort det), irritationen ligger ganska nära ytan och Adde vill inte sova sin tupplur. Så, vad gör man?
 
 
Jo, man slänger på sig en lite fräsigare kavaj med färg, piffar till sig lite, sätter Adde i vagnen och åker in till stan och fikar i stället för att sitta hemma och hänga. Ibland är omväxling det bästa botemedlet. När jag kommer hem igen kommer energin att vara bättre igen, det är jag ganska så säker på. Det är ju fredag dessutom!
 
Ha en riktigt fin dag så hörs vi senare, kram på er!
0 kommentarer

Grillsäsongen inledd

 
När det blir soligt och varmt ute, då njuter jag som mest av att bo i den lägenhet vi bor i. I dag när jag och Adde var i matbutiken efter en sväng till lekparken med min vän och granne Maria och hennes pojke (Addes kompis) textade jag Wiktor och skrev: Nu inleder vi grillsäsongen! Vi har haft helt underbart väder i dag, så det passade perfekt.
 
 
Det kändes somrigt värre att stå i köket och fixa grillspett. Jag fick en massa flashbacks från förra sommaren då vi grillade, och grillade, lyriska över att äntligen ha egen grill och uteplats efter så många år i trånga lägenheter inne i stan. Det var bara den kalla mojiton som saknades, hehe.
 
 
 
Så i kväll har vi haft sommar, med grilldoft, god mat och så sol och värme. Lifvet!
0 kommentarer

Känslohinder

I dag började dagen med psykologbesök, jag har gått där nu som då sedan nyår. Wiktor var med Adde så länge. Jag har under tidigare år tampats med eångest och även perioder av depression, så min tröskel att ta kontakt med psykolog är inte särskilt hög efter lång erfarenhet av den typen av kontakt. I dag är en av mina styrkor att jag vet hur jag fungerar, jag kan förutse när en risksituation kan uppstå och se till att ta tag i den innan den uppstår. Jag vet att stora förändringar kan framkalla jobbiga känslor, minnen och tankar som drar ner mig och bearbeta dem på förhand så att jag ifall de sedan uppstår är beredd och kan hantera dem. I det här fallet handlar det så klart om att få ett barn till, jag vill mentalt vara så förberedd på de utmaningar som jag vet att det kan innebära för mig att jag sedan vet hur jag ska handskas med dem.
 
 
En av mina utmaningar har alltid varit min egen självkritik, jag berättade i dag om ett exempel för psykologen som jag tycker är ganska talande, om hur jag som 13-åring kände mig misslyckad för att jag inte lyckats uppnå det mål jag haft under lågstadietiden att bli den yngsta publicerade författaren någonsin och ge ut en bok innan jag började högstadiet ... Hon tipsade mig i dag om en i teorin enkel metod som man kan ta till när ens tankar eller känslor blir ohälsosamma, i den meningen att de stjälper en i stället för att hjälpa en framåt.
 
Kort och gott handlar det om att känna en känsla och sedan fråga sig själv om den hjälper en mot de mål man har eller leder en längre bort från dem. Om känslan hindrar en väljer man att aktivit göra tvärtemot vad känslan/tanken försöker intala en. Det låter ju jätteenkelt, men kräver så klart att man börjar med små saker i sitt liv, mindre utmaningar och känslor, och sedan övar upp förmågan aktivt gång på gång. Hon tipsade också om ett Youtubeklipp där metoden förklaras väldigt enkelt. Ni kan se det HÄR.
 
Själv tycker jag att det hela låter väldigt självklart, men vet samtidigt att det är svårt i praktikten. Vi människor styrs så långt av känslor och känslomässigt bagage som aktiveras när vi minst anar det, reflexmässigt och undermedvetet att det är svårt att alltid identifiera vad som är vad när en känsla eller tanke dyker upp. Rädsla känns som ett bra exempel, jag tror att många av oss låter olika rädslor hindra oss från att göra det vi egentligen vill, och eftersom rädslan är så stark, eller osäkerheten, och den kan orsaka så mycket ångest är det lätt att intala sig att "det är inget för mig, det passar inte mig egentligen, jag kan inte", i stället för att handla emot rädslan (som ju bara är en känsla) och bara köra på i stället.
 
 
För mig kan det också handla om att jag vill göra allt perfekt om jag gör något och låter mig hindras av den tanken, jag tar för givet på förhand att jag inte kan göra något så bra som jag enligt mig själv behöver kunna för att alls försöka, och så låter jag helt bli. I stället ska jag alltså försöka göra tvärtom, ignorera känslan av att det behöver vara perfekt och bara låta det gå som det går. Oftast blir man ju överraskad när man bryter igenom ett mentalt hinder och plötsligt befinner sig på andra sidan som innan verkade så skrämmande, för när man väl är där och klarar av det så känns det bara jäkligt bra.
 
Så ifall ni inte förstår vad jag menar här i mitt babbel (vilket i så fall är förståeligt), så rekommenderar jag klippet där det hela presenteras enkelt, alltså enklare än det är i praktiken, men det kanske kan ge tips och tankar som bär er framåt i dag eller någon annan dag, om så bara en aning.
 
Ha en riktigt fin fortsättning på er dag så hörs vi senare!
1 kommentar