Lekpark och romrussinglass

 
Vi tog en sväng till Angry Birds-parken i Alberga på eftermiddagen, även om det i delen för yngre barn inte finns fler saker att göra än i vår vanliga lekpark på hemmaplan så var det kul omväxling att åka dit.
 
 
Dessutom kunde vi äta glass i kiosken intill också, då blev det som en utflykt. De hade romrussinglass, en av mina favoriter sedan jag var 6 år och åt det första gången tillsammans med min pappa på en dagisutflykt. Tycker det är synd att den smaken inte finns att köpas överallt längre ...
 
 
Adde lekte tills han var alldeles svettig, och om han hade fått bestämma skulle han antagligen ha varit kvar där ännu 😅 
 
Nu nattar Wiktor Adde och sedan blir det fredagsmys. Hur ser er kväll ut?
0 kommentarer

Tro på att du kan

Ingen har väl missat den sorgliga nyheten om att Aretha Franklin dött den här veckan och åtminstone i mitt Instagramflöde har det ploppat upp bilder med citat av henne. Flera har jag läst förut, även detta, men av någon anledning tog jag det till mig lite extra just nu, kanske för att det här senaste året mentalt varit en bergochdalbana på flera plan. Ifall någon har missat det så vill jag dela det, eftersom det är något som vi säkert alla behöver påminnas om – i perioder kanske rent av dagligen:
 
Det här gäller allt vi gör som betyder något för oss, som vi har ett mål och en plan med, eller som vi bara brinner för. Man kan knappast tro på sig själv och tro på att man klarar det man gör varje dag och varje stund, det kommer alltid dagar när man känner att man vill ge upp (i perioder kommer de dagarna väldigt ofta), när man känner att man är värdelös på det man gör och att det aldrig kommer att bli något av det man försöker åstadkomma. Eller också är man bara osäker på om man klarar av det: sitt jobb, sina studier, den livssituation man befinner sig i för stunden.
 
Men med övning kan man lära sig att ersätta de tankarna med något annat, skjuta undan dem och i stället övertala sig att man kan (jag kan, jag kan, jag kan – du kan inte! – jo, jag kan visst, jag kan, jag kan, JAG KAN!). Det är något som vi alla har hört förut, men åtminstone jag behöver höra det om och om igen och påminnas om det gång på gång för att kunna fortsätta mata huvudet med JAG KAN (därför hänger det här citatet vid mitt skrivbord nu). Till sist hoppas jag att, även om tvivlet kommer då och då, den övergripande känslan och tron ändå kommer att vara att det här är vad jag vill göra med mitt liv och jag tror att jag kan, alltså kommer jag att klara av det. För det är min uppgift.
 
Nu ska vi packa ihop hela gänget här hemma och åka till en lekpark, ha en fin dag, kram på er!
0 kommentarer

Alexander

Lillebror blir en Alexander. Vi bestämde oss för namnet redan på BB där vi valde bland de namn som blivit kvar på namnlistan sedan Adde föddes. Egentligen var det bara Alexander som var ett alternativ, det var ett alternativ redan när Adde föddes, men han kändes mer som en Adde då, en Adrian.
 
 
På båda pojkarna har vi velat ha ett förnamn som funkar på flera olika språk, med tanke på efternamnet, särskilt viktigt har det varit för oss att båda namnen ska gå att uttala på engelska utan problem. Ingen Jukka Wilson helt enkelt (för att överdriva lite :P). Sedan ville vi också ha ett förnamn som funkar ihop med Addes namn – Adrian och Alexander. Nu gäller det bara att slå fast mellannamnen och sedan börja planera dop ...
0 kommentarer