Högholmen

 
I går hade vi en familjedag på Högholmen. Jag och Wiktor har länge haft ett besök dit i tankarna, men det blev av först i går. Under sommaren, och särskilt i juli, har jag saknat det här att komma ut och iväg på korta utflykter. Nu blir det äntligen av när dagarna är svalare och vi alla är hemma och lediga.
 
 
Vi råkade välja samma dag som Fazer bjöd alla sina anställda till Högholmen, och vi prickade in samma klockslag som de också, haha, så det var ett litet minus för det var väldigt mycket folk där och väldigt svårt att hitta en parkeringsplats, men när vi väl var inne i parken så var det okej. Adde tyckte det var väldigt spännande att se alla djur, och det var huvudsaken och själva idén med dagen – att göra något kul med honom.
 
 
Vi tillbringade tre timmar inne på området, och jag är glad att det gick så pass bra att vara där med båda pojkarna. Alexander sov sig igenom nästan hela sin första utflykt. Han vaknade och var hungrig och fick en flaska ersättning. Även om amningen funkar bättre den här gången så är jag fortfarande alldeles för obekväm med hela grejen för att kunna tänka mig att amma bland folk, så då kör vi flaska. Jag kommer att skriva mer om det i ett skilt inlägg.
 
Vi har Lifefactorys flaskor, och de behöver bara stå i varmt vatten för att bli lagom temperatur – praktiskt när man inte har tillgång till micro eller annat. I stället har vi med oss en behållare som vi fyller med varmt vatten och sedan får flaskan stå i den en kort stund.
 
 
På eftermiddagen for vi trötta men nöjda hemåt. Då kände jag också att det var maximalt vad jag klarade av att promenera runt just nu och behövde komma hem och lägga mig ner. På hemvägen hade vi gjort en liten missberäkning med Alexanders mattider så för en stund var inte hemresan så där underbart gemytlig direkt när vi med en gråtande baby i baksätet svängde in på en folktom parkering så att jag skulle kunna amma. Då insåg jag att jag hade tagit på mig en klänning som inte direkt var amningsvänlig och så satt jag där halvnäck i bilen med klänningen upprullad under hakan och kände mig väldigt glammig, haha. Och bad tyst för mig själv att ingen jag kände skulle råka gå förbi just i den stunden.
 
I dag ska vi åka och handla ett par grejer till Adde som börjar inskolningen på dagis i morgon – spännande! – och så sitter jag och planerar några av veckans blogginlägg. Ha en riktigt fin fortsättning på er söndag alla! <3
0 kommentarer

Lekpark och romrussinglass

 
Vi tog en sväng till Angry Birds-parken i Alberga på eftermiddagen, även om det i delen för yngre barn inte finns fler saker att göra än i vår vanliga lekpark på hemmaplan så var det kul omväxling att åka dit.
 
 
Dessutom kunde vi äta glass i kiosken intill också, då blev det som en utflykt. De hade romrussinglass, en av mina favoriter sedan jag var 6 år och åt det första gången tillsammans med min pappa på en dagisutflykt. Tycker det är synd att den smaken inte finns att köpas överallt längre ...
 
 
Adde lekte tills han var alldeles svettig, och om han hade fått bestämma skulle han antagligen ha varit kvar där ännu 😅 
 
Nu nattar Wiktor Adde och sedan blir det fredagsmys. Hur ser er kväll ut?
0 kommentarer

Tro på att du kan

Ingen har väl missat den sorgliga nyheten om att Aretha Franklin dött den här veckan och åtminstone i mitt Instagramflöde har det ploppat upp bilder med citat av henne. Flera har jag läst förut, även detta, men av någon anledning tog jag det till mig lite extra just nu, kanske för att det här senaste året mentalt varit en bergochdalbana på flera plan. Ifall någon har missat det så vill jag dela det, eftersom det är något som vi säkert alla behöver påminnas om – i perioder kanske rent av dagligen:
 
Det här gäller allt vi gör som betyder något för oss, som vi har ett mål och en plan med, eller som vi bara brinner för. Man kan knappast tro på sig själv och tro på att man klarar det man gör varje dag och varje stund, det kommer alltid dagar när man känner att man vill ge upp (i perioder kommer de dagarna väldigt ofta), när man känner att man är värdelös på det man gör och att det aldrig kommer att bli något av det man försöker åstadkomma. Eller också är man bara osäker på om man klarar av det: sitt jobb, sina studier, den livssituation man befinner sig i för stunden.
 
Men med övning kan man lära sig att ersätta de tankarna med något annat, skjuta undan dem och i stället övertala sig att man kan (jag kan, jag kan, jag kan – du kan inte! – jo, jag kan visst, jag kan, jag kan, JAG KAN!). Det är något som vi alla har hört förut, men åtminstone jag behöver höra det om och om igen och påminnas om det gång på gång för att kunna fortsätta mata huvudet med JAG KAN (därför hänger det här citatet vid mitt skrivbord nu). Till sist hoppas jag att, även om tvivlet kommer då och då, den övergripande känslan och tron ändå kommer att vara att det här är vad jag vill göra med mitt liv och jag tror att jag kan, alltså kommer jag att klara av det. För det är min uppgift.
 
Nu ska vi packa ihop hela gänget här hemma och åka till en lekpark, ha en fin dag, kram på er!
0 kommentarer