Overkliga minnen
I dag är det en molnig och grå dag här, och Adde verkar sova bort hela förmiddagen, så jag har gjort nödvändiga saker som till exempel backup på bilder. När jag tittade på bilderna insåg jag att det verkligen har gått ett helt år sedan förra sommaren redan (surprise!), det låter som den mest hjärdöda grejen att skriva, men jag har ibland en känsla av att det här året har gått så snabbt att jag ibland har svårt att riktigt greppa att vi redan har sommar igen. Samtidigt känns det som en evighet sedan förra sommaren, för så mycket har förändrats sedan dess.
I vilket fall som helst hittade jag bland annat på de här bilderna från förra juli. Vi hade några dagar på tuman hand när vi verkligen maxade semestertiderna, för det var första gången vi hade vanlig hederlig semester tillsammans (om man bortser från bröllopsresan) och det kändes lite speciellt. Vi passade på att turista i trakterna här omkring, komma bort från den trånga lägenheten i centrum, och en dag tog vi båten J.L. Runeberg till Borgå.
Där hade vi en härligt solig dag med god mat, cafébesök och bara en massa strosande i gamla stan i solen. Borgå är verkligen fint på sommaren – tips till den som ännu inte har varit där! Det var en av de bättre sommardagarna förra sommaren. Det var bara knappt tre månader innan Adde föddes och vi började känna oss väldigt medvetna om att det var de sista veckorna för oss på tuman hand så att säga.
Nu när Adde så småningom närmar sig 1 år har jag ibland tänkt tillbaka på tiden före Adde, men det är jättesvårt på ett sätt att komma ihåg hur den tiden kändes, samtidigt som jag minns hur den kändes men ändå inte. Svårt att förklara. Nu känns det i alla fall som att vi alltid har haft honom, som att jag alltid varit hemma med honom, och därför blir det också lite av en overklighetskänsla att titta tillbaka på bilder från tiden innan han föddes, innan mammaledigheten, samtidigt som det är härliga minnen. Men lite overkliga.
Någon som har barn och känner igen sig i den känslan?
#1 - JUNITJEJ

SÅ härliga sommarbilder!

Svar: Tack! :D
Evelina Wilson