Råd jag skulle ge till mitt nybakade studentjag i dag
Nu när studenterna har firats klart under helgen, skumpan har slutat bubbla i munnen, studentmössorna har fått sina första fläckar och soptunnorna där ute är fyllda av presentband och -papper tänkte jag skriva ett par saker som jag har gått och tänkt på under helgen.
Det är nu elva år sedan jag själv blev student, vilket känns konstigt på ett sätt, samtidigt som den där tiden känns nästan ännu längre borta. Det har hänt så mycket sedan dess. Ändå kommer jag ihåg den där tiden så bra, glädjen som blandades med oro och nervositet. Här i Finland är det stor press på de prov man skriver innan man får någon studentexamen, och jag minns hur jag satt dag ut och dag in och pluggade och pluggade, för jag trodde verkligen att mitt liv hängde på de där betygen. Jag fick inte så bra som jag hade önskat i studentskrivningarna, inte lika många L-betyg som jag hade velat, men jag skrev bäst i franska i Finland (vilket jag kunde erkänna för mig själv att jag var lite nöjd med ändå) och mitt genomsnittliga vitsord var nästan så högt som det är möjligt att få. Ändå var jag orolig. Jag brände slut på mig själv den där våren, med allt plugg och två jobb. Jag tog ingen paus efter studentskrivningarna utan körde på, och samtidigt som jag var så stressad att jag till slut kollapsade hade jag också en av de roligaste perioderna i mitt liv.
Det är en tid när man har allt framför sig, alla dörrar tycks stå öppna om man bara vågar tro på det, man är sorglös – åtminstone i relation till mycket annat som man senare får uppleva i livet – man bor fortfarande hemma men många är på väg att flytta hemifrån, jag var åtminstone det, och man tror man är otroligt vuxen och vet allt.
Sedan när man börjar ta de stapplande första stegen framåt efter det där, inser man kanske att man inte vet någonting, man har inget på klart, man är orolig att allt kommer att gå åt skogen, man tvivlar på sig själv och man undrar om man någonsin kommer att hitta sin väg i livet, för den väg man trodde var rätt kanske snabbt visar sig vara helt fel.
Så jag vill skriva ner några råd, eller tips, som jag i dag skulle ge mig själv om jag kunde resa tillbaka i tiden och träffa den där 19-åriga tjejen som jag var då, full av framtidstro och självförtroende ibland, jagad av ångest och självhat de stunder som allt kändes omöjligt när jag försökte greppa framtiden:
 
1. NJUT! Njut av den här sista tiden innan hösten börjar, de vänner du har nu, de vänner som du tror alltid kommer finnas där, kommer inte alltid att vara det, men det är okej, passa bara på att njuta av deras sällskap här och nu, säg allt du vill ha sagt till dem NU för du kanske inte får fler chanser efter att ni har spridits ut över landet eller världen.
2. Du behöver inte veta precis vad du vill bli när du blir stor ännu, du har ingen aning egentligen och det är helt okej. Och jag lovar: du blir inte gatusopare, du KAN få ett riktigt jobb som alla andra.
3. Du är inte gammal, livet börjar ju först nu – NU! Och nej, om du inte har någon pojk- eller flickvän ännu så betyder det INTE att du kommer dö ensam eller fortfarande sitta för dig själv och dricka margarita när du är 40. Passa på och njut av singellivet nu i stället!
4. Tacka inte nej till roliga saker (dvs. så länge de roliga sakerna inte är olagliga), gå på fester, res så mycket du kan och har möjlighet till, för det är nu du på riktigt kan njuta av det och har tid att göra det! Ta ett mellanår om det så krävs. Eller flera. Jag tog ganska många ...
5. Men på tal om det, lär dig prioritera vad som är viktigt just nu för att du ska komma dit du vill längre fram, ibland måste man skippa något roligt som ger en kort kick för stunden, för något jobbigt som ger större utdelning längre fram. Investera alltså din tid rätt (det tjänar också både ditt fysiska och psykiska välmående på)!
6. Lägg inte ner tid på folk som inte förtjänar din tid och bara tar energi, man måste inte vara vän med alla! Det viktigaste är att du är vän med dig SJÄLV. Detsamma gäller i jakten på en pojk-/flickvän: strunta i dem som inte på riktigt är intresserade, lägg inte ner energi på att grubbla om hen är intresserad eller inte, utan så fort du själv blir intresserad – ta kontakt och bjud ut typen på en drink eller liknande, föreslå en träff! Blir det inget så slipper du grubbla mera och blir det något så är det ju jättekul – du vinner hur du än gör alltså :)
7. Följ din egen väg, lyssna på vad DU själv vill, vad DU behöver för att må bra, följ magkänslan när du planerar framtiden! Och vet du inte vad du vill så är det helt okej, bryt inte ihop, gräv inte ner dig, pröva på olika vägar, olika alternativ, eller gör något helt annat emellan. En dag kommer pusselbitarna att falla på plats, jag lovar!
8. Om du väljer att börja studera, hittar den studieväg du vill satsa på så ta inte stress över skolan! Man behöver på riktigt inte vara bäst, jag trodde det länge, men vitsorden säger INGET. Gör ditt bästa, men ta inte för mycket stress, utan lev livet också, ha roligt, framför allt HA ROLIGT! Om du ramar in ditt liv med en massa måsten direkt och skippar alla nöjen så kommer du att ångra dig, det är sådant man ångrar sedan. Jag har aldrig ångrat att jag inte ansträngde mig ännu mer i skolan så att jag skulle ha fått ännu bättre betyg, men däremot kan jag ångra att jag inte gick på fler fester.
 
Det finns många fler grejer man skulle kunna skriva. Vilka är era bästa tips, som ni önskar att ni hade kunnat säga i dag till er själva när ni stod där med studentmössan på huvudet?
Det jag i alla fall vill avsluta inlägget med är: allt ordnar sig. Det gör det verkligen, man tror det inte alltid när man står där och känner sig helt villrådig, eller olyckligt förälskad, eller pank, eller utan jobb till sommaren, eller med femtioelva tentor som man inte har en aning om hur man ska klara av att ta sig igenom, men jag lovar: Det ordnar sig! Mitt liv har gått i breda kringelikrokar, i så otroligt djupa och höga bergar och dalar, jag har tvivlat så mycket mellan varven och jag har haft stora drömmar som jag känt mig lyrisk över andra gånger. Jag har tappat bort mig och jag har hittat mig själv igen, och sedan efter många om och men så står jag äntligen här ändå med det mesta som jag drömde om då när jag var 19, det mesta som jag hade tänkt ha innan jag fyllde 30 till och med.
Framtiden är en resa, den kommer tyvärr inte (eller lyckligtvis!) på en gång, man måste gå många steg och bygga upp den själv, och till det hör perioder av negativa erfarenheter och perioder av lycka och optimism. Tänk på det också de stunder du är osäker på om det kommer att bli något av någonting!
Du kommer att fixa det, och du kommer att göra det bra, för du kommer att göra det på DITT sätt!
 
#1 - Ljuva Julia

du har alltid skrivit så starkt och klokt och coolt!! Jag minns er smyckesaffär som jag älskade så mycket, och du skrev en skräckroman. Allt var så inspirerande att följa dig igenom.

#2 - Anna

Tack för detta! För många är allt på denna lista uppenbart, men det är allt för lätt att glömma vad man bör fokusera sin energi på i livet. Behövde en liten påminnelse till varför jag har valt det liv jag lever idag och inte gör något som andra anser vara "normalt".

#3 - Mirre

Vilket toppenbra inlägg och jättefina bilder på dig, så fin

#4 - Amanda Jona [FOTOGRAF]

Alltså åh så bra inlägg! Jag hade verkligen behövt höra många av de här orden för tre år sedan då jag själv tog studenten!