Så här gjorde vi för att få vår baby att sova hela nätter
När det gäller sömn och bebisar är väl det vanligaste att man tänker att bebistiden är detsamma som kronisk sömnbrist. Och så är det för många. Vi har haft otrolig tur med Adde, för han sov bra redan som riktigt liten. Han vaknade max två gånger per natt och den ena gången var ofta tidig morgon.
Vi valde direkt från början, redan på BB, att låta honom sova i egen säng. Det var en sak som vi hade diskuterat redan innan och bestämt oss för när vi tittade på olika sängalternativ till honom. Dels för att jag kände på mig att jag inte skulle kunna sova bra med honom mellan oss, dels för att jag inte ville tampas med ett barn som vägrar sova själv ett eller ett par år längre fram i tiden. För oss var det viktigt att han skulle lära sig från början att somna och sova i egen säng.
Vi hade hans säng alldeles intill vår så länge som jag nattammade, så det var en lätt sak att bara sätta mig upp, ta upp honom ur hans säng och sedan också lägga tillbaka honom när han var mätt. Också på dagarna när han var trött lade jag honom alltid i hans egen säng – om det behövdes vaggade jag honom till sömns i den (den hade en vaggfunktion) eller så spelade jag sången "Blinka lilla stjärna" för honom så att han fick lyssna på den. Då brukade han alltid somna.
När han sedan var lite äldre än tre månader slutade han vakna på nätterna av sig själv, men han ville då fortfarande vara uppe så länge vi var uppe på kvällarna och det kändes inte bra. Det kändes fel att han skulle vara uppe och i gång till så sent, och så tror jag det är bra, om inte annat för parrelationen, att få ens ett par timmar tumistid på kvällen. Så då införde vi nattningsrutiner.
Sedan dess har vi den otroligt lyxiga situationen att han dagtid somnar när jag lägger ner honom i sängen på övervåningen, jag pussar honom på pannan och så går jag ut ur rummet. Ofta sover han en liten stund senare. På kvällarna somnar han ungefär 20:30 och sedan sover han till kl. 7 på morgonen (i eget rum sedan en månad tillbaka).
Alla bebisar är ju väldigt olika, och något som funkar för en kanske inte funkar för en annan. Men eftersom jag vet hur stort problem det här med sömnen kan vara tänkte jag ändå skriva ner ett par punkter om hur vi gjorde när vi införde nattning och hurdana kvällsrutiner vi har – ifall det kan ge tips eller hjälpa någon :)
 
1. Vi införde nattning när han var strax under 4 månader, jag hade läst på ett par olika ställen då att en baby klarar sig utan nattamning från 4 månader, och eftersom han själv redan tidigare hade slutat vakna hungrig på nätterna så tänkte jag att det var ett tecken som ytterligare styrkte det för hans del. Så för oss var alltså ca 4 månader en bra ålder, innan dess tror jag inte att jag skulle ha försökt införa något. När han var yngre än det kändes det som att det bästa var att ta allt lite som det kom under dagen och kvällen och bara lyssna till hans behov för stunden.
2. Den första kvällen gjorde vi verkligen allt för att "trötta ut" honom. Vi hade bestämt att vi skulle försöka få honom att somna ungefär kl. 21 den första kvällen, och fram tills dess lekte vi med honom, badade honom och gjorde allt för att hålla honom vaken (dvs. inga tupplurer på kvällen).
3. Jag ammade honom en sista gång ungefär kl. 20 och sedan kl. 21 gav vi ytterligare en portion ersättning. Det blev en del av kvällsrutinen: han får en portion ersättning precis när vi lägger honom.
4. Första kvällen somnade han utan problem kl. 21, men han vaknade kl. 22 och ville upp. Vi satt då kvar med honom i mörkret i sovrummet och vaggade honom dels i famnen, dels i sängen. Han grät och var arg och vi kände oss rätt hemska den där stunden det tog innan han somnade om, men vi visste samtidigt att det bara var frustration från hans sida över att inte få komma upp och leka (han hade torr blöja och hade ju just ätit). Så vi vaggade honom och sjöng gonattvisor och spelade lugn gonattmusik för honom. Till slut somnade han om, ungefär en timme senare. Efter det sov han hela natten ända till kl. 7.
5. I början kunde han vakna före kl.7, men då var vi noga med att bara vagga sängen tills han somnade om för att få in rutinen att "hos oss stiger vi inte upp förrän klockan är 7". Naturligtvis handlade det inte om att han grät eller något när han vaknade, utan han bara vaknade och började jollra och gnällde lite mellan varven. Jag tror var och en känner sitt barn i det här fallet, man känner igen signalerna osv, och det gäller att lyssna på dem.
 
Redan andra kvällen somnade han utan problem klockan 21 och sov sedan hela natten. Så det var bara den första kvällen som var lite jobbig. Vi har hållit ganska hårt på rutinerna med vilken tid det är nattning och vilken tid vi stiger upp, men samtidigt tar vi ingen stress om det någon kväll blir senare nattning på grund av att vi är borta eller liknande. En gång ibland har aldrig stört nattningsrutinen. Vi började med målet att han skulle somna kl. 21 och nattade honom sedan lite tidigare för varje kväll under ett par veckors tid, tills vi var nere vid kl. 20. De kvällar han är jättepigg brukar vi låta honom vara vaken lite längre och nattar ungefär 20:30, och de kvällar han är jättetrött nattar vi snäppet tidigare.
När han blev 6 månader började vi med fem måltider av purémat, så sedan dess får han också gröt på kvällen runt kl. 19 (det var också ungefär då som jag slutade amma mer än på morgonen). Sedan får han fortfarande en portion ersättning precis när vi lägger honom.
Det här är de rutiner och de sätt som har funkat för oss, alla behöver så klart hitta sitt sätt, men jag hoppas i alla fall att det här kan ge lite hum eller tips för den som är osäker på var den ska börja när det gäller nattning och att sova hela nätter. Lycka till! <3
 
#1 - Rebecka Lindström

tack för många bra tips!!

#2 - Dema, gravid i v 35

Tycket det är intressant att läsa om hur olika alla gör. Jag har haft två barn samsovandes och det har verkligen varit kaos att få dom att sova i egen säng sedan. Min sambo har inte velat haft samsovning på sina barn så denna kommer det också bli spjälsäng från start. Ska bli intressant att pröva och se om det blir någon skillnad i nattsömnen. Jag har blivit väldigt bekväm nu i 5 år med Inga barn i sängen:)