När allt inte går som planerat

Gårdagen gick i ett. Bland annat började vi med ett rådgivningsbesök där Adde fick sina 1-årsvacciner. Sedan på eftermiddagen tog vi bussen in till stan för att träffa Emma, som är i stan och annars bor i Åbo, så jag såg fram emot träffen, att få äta mat på stan och catcha upp.
Vi har haft tur med Adde på så sätt att han har varit väldigt lätt, eller så har vi helt enkelt inte tagit någon stress av saker – kan också påverka – så saker har känts lättare. Men i går var jag nervös, samtidigt som jag var glad över att få åka in till stan och äta, men jag var lite orolig över att det var samma dag som vaccineringen. De två senaste vaccinationsgångerna har Adde inte reagerat, och jag avvaktade under dagen och tyckte allt verkade bra på eftermiddagen när det var dags att åka i väg.
Men på restaurangen slog det till. Först tog jag för givet att han bara var lite gnällig och trött, för han hade inte sovit något på dagen, men när gråten blev värre och inget hjälpte – varken mjuksidjuret Bobbe eller majsbågar (har aldrig hänt förut) – så blev det tydligt att han hade värk av vaccinen. Jag har aldrig varit med om att han skulle gråta på en restaurang eller i en buss eller liknande, allt har alltid gått bra, men nu blev allt upp och ner och till sist valde jag att ringa Wiktor och be honom komma och hämta honom, och sedan gick jag ut och väntade med Adde i vagnen. Det är sådana stunder som man inte känner sig som någon särskilt lyckad mamma direkt. Det är en jobbig känsla att inte kunna göra något för att underlätta läget och jag tyckte så synd om Adde.
Men det ska väl vara en första gång för allt. Nästa gång kommer jag inte att chansa hur bra han än verkar må efter en vaccinering. Och i dag är som tur allt bra igen, och som tur har jag en man som ställer upp när det gäller. Tanken var egentligen att han skulle hämta Adde lite senare, efter att vi ätit. Saker och ting, också jobbiga, känns så mycket lättare när man känner att man kan låta den andra ta över när det gäller och behövs.
När Adde var inpackad i bilen och Wiktor åkt hem med honom gick jag tillbaka och åt en kall men väldigt god tofucurry som var inspirerad av finsk höst med rödbetor och kantareller i såsen. Sedan gick vi vidare till Apollo där vi tog en cider och hann prata ett par timmar innan Emmi gick till sitt hotell och jag hoppade på bussen hem. Så det blev en riktigt bra kväll till sist ändå, och när jag kom hem sov Adde gott och allt var bra, så livet kändes fint igen.
I dag ska jag skriva vidare här hemma, regnet gör äntligen ett uppehåll även om det är mulet, men kanske vi vågar oss ut en sväng senare. Vi får se! Ha en riktigt fin tisdag alla! <3
 
1 kommentar
Carro

Stackars liten men du är ingen dålig mamma för det. Härligt att maten var god iaf och hoppas Adde mår bättre idag! 💕