Tiden går för fort

Här har morgonen som vanligt bestått av gröt, kaffe och så bus i soffan för Addes del. Han tycker bäst om att vara där nu för tiden, leka och ordna om och gömma sig under kuddarna. 
I går kväll hade vi babysim för sista gången. Det var betydligt mer vemodigt än jag hade trott. Innan Adde föddes var jag inte det minsta blödig, men hjälp vad jag kan vara blödig sedan han föddes – någon som känner igen sig? Jag började tänka tillbaka på i våras när vi började babysimmet, hur nervösa jag och Wiktor var och hur liten Adde kändes jämfört med nu. Skillnaden i går var stor när han for med huvudet före nerför rutschbanan och dök ner i vattnet, balanserade på en av madrasserna i vattnet och såg så stor ut, verkligen ingen baby längre. Och då kände jag hur det blev tjockt i halsen.
Just nu känns det som att tiden går väldigt fort, försöker stanna upp ibland och vara så mycket i nuet som det bara går, men det är inte alltid så lätt. Sämre dagar när jag är irriterad försöker jag tänka att jag kommer sakna den här tiden den dagen han är en trotsig tonåring med skäggfjun och målbrottsröst. Och så försöker jag krama honom massor så länge han fortfarande vill – förhoppningsvis duger ens kramar ännu ganska många år, så jag behöver inte bli tjock i halsen på den punkten riktigt ännu, haha.
Nu ska jag lägga Adde för dagens tupplur och sedan börja skriva, ha en riktigt fin dag alla! <3
 
 
Gillar du min blogg? Då blir jag jätteglad om du nominerar mig till Blogg.se-priset HÄR!
1 kommentar
Hanna Karlsson

Tiden går verkligen fort med barnen och ännu snabbare går det när de börjar skolan. *Snyft* Förstår precis det där med hur nostalgisk man blir som förälder.

Svar: Kan tänka mig att takten bara ökar när de blir äldre, hjälp, måste verkligen försöka vara så mycket i nuet som man bara kan :D Skönt att höra att du känner igen dig!
Evelina Wilson