Läget för ett år sedan

Jag har kommit på mig själv med att tänka tillbaka till början av hösten förra året nu de här senaste dagarna. Addes 1-årsdag närmar sig och jag har tänkt på hur konstigt det ibland kan kännas att vi någonsin haft ett liv utan honom, och hur jag då, förra årets september, gick där hemma och tyckte att det kändes overkligt att vi någonsin skulle få en baby. Allt fanns på plats, och jag såg hans saker varje dag (vagnen, sängen osv.) men jag kunde bara inte tro att vi någonsin skulle få användning för de där grejerna. Det var så otroligt overkligt.
Jag njöt verkligen av de där lediga veckorna innan Adde föddes, jag minns att jag ofta tänkte "jag kommer aldrig mer vara så ledig som jag är just nu". Så jag utnyttjade tiden till max, gick långa promenader in i det sista och läste massor med bra romaner, tittade på bra tv-serier och gamla klassiska filmer. Jag hoppas att ni som är i den situationen just nu kan tänka så också och njuta av den sista tiden ensamma som par, och de där lugna hemmadagarna utan måsten och knappt några ansvar.
Adde föddes exakt två veckor efter beräknat datum, så ja, den där sista veckan när det kändes som att jag aldrig skulle kunna göra folk nöjda och få fram en bebbe och alla hela tiden undrade om han aldrig tänkte ploppa fram, då njöt jag kanske inte så mycket – jag var snarare stressad. Men de andra sex veckorna var härliga! (Jag hann vara ledig 7 veckor innan han till sist föddes.)
Här är några bilder från en av de roligaste dagarna under de där veckorna innan förlossningen: min babyshower, som mina fina kompisar och syrror ordnade åt mig. Den dagen var jag verkligen tacksam över mitt gäng som fanns där på plats och över hur fint de hade ordnat allt.
Nu väntar jag och Adde på att Wiktor ska komma hem från jobbet, för då packar vi alla in oss i bilen och åker till babysimmet. Det är alltid lika roligt för Adde njuter så av att vara i bassängen!
1 kommentar
Jessica

Tack för ett peppande inlägg. Det behövde jag! :)