Att resa med baby och småbarn

Nu är vi på väg till flyget, åker till Rom, men inte in till stan utan i stället har vi hyrt en bil och kommer att köra runt en vecka i Toscana upp till Livorno och Florens och sedan runt i området där emellan. Ser så fram emot det! Och håller tummarna för att flygresan går bra, vi har laddat med massor av mat: det brukar hålla Adde nöjd.
 
(Utsikten från staden La Morra i Italien, början av mars 2017)
 
Vi har alltid haft inställningen att vi inte vill se familj och barn som ett hinder för att fortsätta resa, så en del har Adde hunnit med redan, förutom flera resor (både tåg- och bilresor) upp och ner till Österbotten var vi i Italien och Schweiz förra året i mars när en av mina bästa kompisar gifte sig i Schweiz. Då passade vi på att också bila runt i norra Italien och en av mina syrror var med också. Adde var då fem månader och jag var jättenervös innan vi åkte i väg, men allt gick bra med honom.
 
Vi tänkte redan då på det här med när folk ibland tycker att det är onödigt att resa med bebisar, eftersom de inte kommer att minnas något, eller får ut något av resan, men vi upplevde redan på den resan att Adde fick ut en hel del just där och då i stunden – och framför allt njöt vi som föräldrar och kunde ladda ny energi, och glada föräldrar betyder ofta glada barn – dessutom innebär ju resor kvalitetstid som familj.
 
 
Sedan blev det två vändor till Tallinn, dit vi i huvudsak alltid åker för att äta god mat på någon av våra favoritrestauranger, och Adde var så klart med. Här i maj när vi firade mors dag med en solig dag där och avslutade den med en trerättersmiddag på Väike Rataskaevu 16.
 
 
Och här några månader senare i början av augusti på restaurangen Rataskaevu 16. Samma månad for vi till Kroatien och åkte runt mellan Split och öarna Hvar och Korčula. Det var också en lyckad resa, och då var jag nervös på förhand eftersom Adde blivit betydligt mer rörlig och krävde mer aktivitet än t.ex. när han var fem månader på Italienresan, men det gick bra – även trots den extrema värmen där.
 
(På ön Hvar i Kroatien, augusti 2017. Vågorna och båtarna var betydligt mer intressanta än att kolla in i kameran :P)
 
Jag hoppas att ni som har småbarn och vill och kan resa inte ser nervositeten över att åka i väg med bebisar eller barn som ett hinder för att resa. Vi har alltid valt resmål med ganska korta restider när det handlat om flyg, och sedan har vi förstås anpassat programmet en del efter Adde (ingen bergsklättring eller liknande), men till stor del har vi valt sådant program som jag och Wiktor har velat ha, och Adde har trivts med att bara vara med och se allt nytt. Så klart är det inte detsamma att resa med en baby som att resa på tuman hand utan barn: när man bilar runt blir det stopp för t.ex. amning och blöjbyten som förlänger körtiden, man är också tvungen att ta med en massa extra mat och snacks (till Kroatien hade vi med 20 kg barnmat och mjölkersättning) och hade i stället minimalt med grejer med åt oss själva.
 
Man får också lov att planera dagen enligt när barnet senast behöver gå och lägga sig på kvällen för att inte bli för grinigt – men i Italien var Adde med i vagnen och sov på restaurang. I Kroatien löste vi det t.ex. med att boka hotell med fin uteplats, så satsade vi på att äta en bättre lunch på stan och sedan köpa med en massa gott som jag och Wiktor sedan åt på kvällen på terrassen/balkongen som hörde till hotellrummet. Så ett tips är verkligen att boka någon form av studio eller lägenhet med uteplats – ibland kan man hitta ställen som erbjuder frukost trots att det inte är ett regelrätt hotell.
 
Med det sagt är det klart att det inte alltid är lätt, men samtidigt så är det knappast frid och fröjd från början till slut vem man än reser med, det finns alltid jobbigare stunder när t.ex. hungern slår till eller humören krockar. Med småbarn bryts ofta sömnrutiner åtminstone i början av resan, vilket kan leda till en eller annan jobbigare kväll eller natt. Eller som i Kroatien där vi först trodde att det skulle funka för Adde att somna i vagnen på kvällen så att vi kunde gå på restaurang men han sedan vaknade precis när maten kom och bara grät och skrek och jag och Wiktor började började svettas av panik och fick lov att turas om med att slänga i oss maten medan den andra satt och vaggade Adde mer eller mindre frenetiskt. Men oberoende jobbigare stunder ibland så är det klart värt det!
 
Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös nu, för alla perioder är olika och det är en helt annan lillkille vi har med oss den här gången till Italien än den förra gången, eller till Kroatien, men jag tror att om man är mentalt förberedd och har inställningen att det blir bra hur det än blir så fixar det sig, och så får man lov att flexa lite när något inte fungerar och tänka om och hitta ett annat sätt som funkar: t.ex. att inte äta ute på kvällarna utan i stället satsa på att äta middagarna på terrassen vid hotellrummet i stället.
 
Vilka är era bästa tips för att få resor med småbarn och bebisar att fungera så bra som möjligt?
4 kommentarer
Johanna K

Vadå inte bergsklättring? 😁 Ha en härlig resa! 😘😘

Mirre Sweetwords

Det där är helt upp till var och en kan jag tycka, tycker man att det är ok då är det det. Jag hör nog till dem som tycker man kan vänta något/några år.

Eva`s blogg

tycker du har ett sunt tänkande ang resa med barn, man kan ju inte sluta leva för att man skaffat barn...va härligt Toscana ett ställer jag gärna vill besöka ...kram å fin lördag

Charlotte

När Pontus var 2 mån var vi på semester i Berlin i en månad (september) och det gick jättebra, bortsett från att det tog ett tag för oss att hitta mjölkersättning som var färdigblandad och inte pulver. När han var 1 var vi till släkten i Sverige och det var tufft! Att hålla honom borta från alla släktingars fina prydnadssaker! Någon vecka senare for vi till Alperna och bergsklättrade ( ;) ). Det gick bra då han satt i sin bärsele hela tiden och på hotellrummet, som var i enklare stil, fanns det inte så mycket han kunde förstöra =)