En vecka sedan förlossningen

I dag är lillebror en vecka, redan! Har då och då under dagen kommit på mig själv med att kika på klockan och tänka något i stil med "ja, nu för en vecka sedan fick jag första dosen epidural ..." och så vidare.
 
Jag skriver ingen jättedetaljerad förlossningsberättelse, om någon vill veta mera så får ni gärna fråga i kommentarerna så svarar jag där, men eftersom jag ändå har grubblat på kejsarsnitt, igångsättning och "naturlig" förlossning under årer här på bloggen så vill jag ändå dra en snabb version. Trots det så tog hela processen sin tid, så för att det inte ska bli ett maratonlångt inlägg så delar jag upp det hela på två olika.
 
 
Börjar inlägget med en fin bild från i dag, för att inte avskräcka er direkt från början ...
 
Jag kan börja med att säga att det inte blev kejsarsnitt den här gången, trots allt. Vi for till läkaren i onsdags förra veckan i tron att det bara skulle vara en tredje utvärdering av förlossningssätt, eftersom de sagt det åt mig på telefon när jag ringde för att få bekräftat vad som egentligen var inbokat. Men när vi kom dit visade det sig att läkaren som satt där (den tredje vi träffade under de här utvärderingarna) var inställd på att besöket gällde just igångsättning.
 
Jag blev en aning panikslagen, för det viktiga för mig gällande igångsättningen var att det som den första läkaren lovat mig skulle följas: om det blir igångsättning måste man kunna uppskatta att igångsättningen fungerar snabbt och att det blir ett snabbt förlopp. Den här läkaren tycktes först bara vilja sätta igång allt utan att diskutera något närmare. Men när hon trodde sig kunna lova att vi skulle ha en baby följande dag gick jag med på det. De lade in en ballong och innan jag gick ut ur rummet bad jag henne ännu bekräfta att det i mina papper står att OM igångsättningen inte framskrider helt som man tänkt så snittar man mig i stället. Hon lovade.
 
 
... för sedan kommer den här fantastiska bilden från onsdag kväll, där jag satt och guppade på en pilatesboll medan jag åt kvällsmål och kände mig alldeles galet tjusig i mina sjukhuskläder 😂
 
Vi for hem och väntade efter att först tagit en halvtimmes ctg-kurva. När kurvan var slut visade det på skärmen att jag hade en värk var tredje minut, men jag kände knappt av dem så vi for hem. De lade in ballongen kl. 13, samma tid som de hade lagt in den när jag väntade Adde. Med Adde trillade den ut snabbare, mellan kl 16 och 17, nu dröjde det nästan till kl. 18 och redan då började jag bli nervös över att det kanske var ett dåligt tecken.
 
Det visade sig också när vi for in att babyn inte alls hade sjunkit neråt, jag kände inte av några värkar trots att skärmen visade att jag hade värkar, och läkaren ordinerade cytotec. Det som jag inte ville ha. De övertalade mig dock och efter att jag hade ställt en massa frågor och när jag väl förstod deras resonemang gick jag med på det. Men inget hände. Babyn sjönk inte och jag kände fortfarande ingenting. Vi satt på vårt rum och som Wiktor kommenterade så kändes det som att vi bara hade picknick med allt snacks som vi tagit med oss.
 
Till sist beslöt de sig för att ta paus över natten, jag fick lite lugnande för att lyckas sova och sedan bara sov vi. Inget hände under natten och läget var oförändrat på morgonen. Jag åt min frukost och gick med på att ta ytterligare en dos cytotec. Och sedan väntade vi igen.
 
 
Vår utsikt där vi satt på rummet och picknickade och väntade ...
 
Jag kan säga att allt jag var rädd för på förhand, allt som jag upprepade gånger under läkarbesök bett om att skulle leda till snitt och allt jag inte ville ha eller att man skulle använda så fick jag, använde de och hände under den här förlossningen (utan att det blev snitt) 😅 Den första grejen var cytotecen.
 
Fortsätter med andra delen i morgon! Nu ska Wiktor strax i väg och hämta sushi som vi ska äta så fort Adde somnat. Som jag har längtat efter att äta riktig sushi!
0 kommentarer