Jobb hemifrån och det där med bilar åt pojkar

I dag jobbar jag hemifrån under förmiddagen. Arkivet har kvällsöppet i dag, så jag kände att det blir en för lång dag – eller snarare en onödigt dyr dag – om jag är borta precis hela dagen. Särskilt under min tid som mammaledig har jag börjat tänka mer på onödiga kostnader, så om jag kan äta lunch hemma och sedan åka i väg och ändå vara borta en 7-timmarsdag så väljer jag det. Så jag äter lunch här hemma i dag och sedan åker jag i väg till arkivet. Jag fotar en massa material där som jag visste om redan från arbetet med min pro gradu-avhandling, men som jag inte hann fota då. Nu rycker det mer och mer i fingrarna – eller tankarna – att göra något mer av det och därför fotar jag det för att sedan när Wiktor jobbar igen kunna jobba med det här hemma kvällar och helger.
 
 
Det går som tur bra att jobba här hemma, eftersom jag kan stänga in mig i sovrummet. Kanske det också är en fördel att ha vuxit upp med tre yngre syskon i ett hus fullt av inte bara liv och rörelse från syskon utan också x antal hundar, katter (och kaniner, men de höll till utomhus). Jag tror att jag tack vare det tidigt lärde mig att stänga ute omgivningen när jag behövde koncentrera mig, och det är en bra egenskap, särskilt i dag när det blir vanligare med öppna landskap på jobb och så vidare. Man kan inte förvänta sig att ha möjlighet att jobba instängd för sig själv någonstans. Jag och mina två systrar delade dessutom rum tills jag var tretton och de elva och tio (vår bror var yngre och delade inte rum med oss). Jag såg det verkligen inte som en fördel då, men det är bra när man växer upp och kan se det positiva i allt möjligt. Kanske det kallas att bli vuxen och mogna, haha.
 
 
Här ser ni några bilder från Addes rum, det är fortfarande inte klart, men nu som då läggs någon detalj till. I julklapp fick han ett kök som han är väldigt förtjust i – fortfarande. I övrigt när det gäller leksaker är det bilarna och traktorerna som gäller. I början körde vi ganska neutrala leksaker med fokus på djur och kanske mer pedagogiska leksaker eller vad man ska kalla det, men när han av en släkting fick sin första hjullastare i somras blev han såld på den, och redan innan dess var det tydligt att alla bilar, maskiner och traktorer och flygplan där ute, när vi var ute och gick, var det som intresserade mest.
 
Så det må verka stereotypiskt, men samtidigt känner jag att det här med att försöka vara neutral i sådana här frågor går för långt och mister sin funktion helt om man inte låter barnen intressera sig för det som de intresserar sig för: om man t.ex. anser att det är fel av pojkar att gilla mekaniska saker bara för att det då skulle anses vara könsstereotypiskt. Man kan ge ett urval av olika leksaker och sedan väljer de ändå det de väljer. Adde har helt klart fastnat för bilar och allt tekniskt överlag. Andra leksaker har han ganska snabbt mist intresset för, men t.ex. hjullastaren från i somras är fortfarande en favorit, liksom de andra bilarna.
 
 
Nu ska jag fortsätta jobba och sedan åka till arkivet, ha en riktigt fin dag alla! <3
0 kommentarer