Vecka 30 och den stora tröttheten

I tisdags började vecka 30, och den här veckan har vi förhoppningsvis passerat 3-månadersgränsen, det vill säga att det är mindre än tre månader kvar av graviditeten om jag räknar med att gå två veckor över tiden. Den här veckan har jag hittills känt mig som en tvättäkta zombie. Jag är så trött, och framförallt under morgon, förmiddag och tidig dag. Sedan mot eftermiddagen brukar det börja lätta en aning. Det är inte samma trötthet som när man inte har sovit, för det känns inte som att jag håller på att somna, utan mera som att jag faktiskt har en parasit i mig som suger all energi ur mig och som gör de enklaste saker tunga att uträtta.
 
Jag har försökt tänka efter hur det var när jag väntade Adde, och minns att jag ungefär tre månader före beräknat datum då hade en period av extrem trötthet. Jag minns att jag var på en möhippa, men bara orkade med första programpunkten och sedan gick hem och däckade på soffan där jag sedan sov resten av dagen. Nu är det lite svårare att bara lägga sig på soffan hela dagen och typ ... äta lakrits. Det skulle jag helst vilja göra. 
 
Jag minns också att jag, när jag väntade Adde, undrade över hur man orkar med en graviditet sedan när man har barn från förut och då inte bara kan dra täcket över huvudet och vänta tills man har mer energi. Nu vet jag hur man gör: man försöker vara snäll mot sig själv, tänka att det här är tillfälligt och t.ex. servera burkmat till lunch (så fixar Wiktor bättre mat till middag), själv äta smörgåsar till lunch och så får underhållningen bestå av att Adde leker här inne med sina bilar och jag ligger på soffan och säger "vad bra, vilken fin grävmaskin du har!" när han söker min uppmärksamhet. Typ så. Med andra ord tänker jag inte kräva mer av mig själv än att få dagarna att fungera. Det där med att vara världens bästa mamma tar vi på nytt när energin återvänt lite.
 
 
Det blir med andra ord mest bara riktiga måsten de här dagarna, inget extra, men jag har i alla fall tvättat allt i mammalådan som vi fick hem för ett par veckor sedan. När jag väntade Adde strök jag allt efter att jag tvättat det, den här gången nöjer jag mig med att tvätta och vika in det ...
 
Jag är verkligen glad över mammalådan, de har överträffat sig själv med den i år, allt är jättefint! Nu hänger allt på tork och så får vi väl så småningom börja fundera på andra förberedelser, det är väldigt få grejer egentligen som behöver fixas, men det är ändå bättre att göra en sak i taget under en längre tid än att spara allt till sista minuten. Vi ska bland annat skaffa ett skötbord, ett sådant hade vi inte med Adde eftersom vi inte hade plats för det där vi bodde under hans första månader, och lite senare ska vi skruva ihop vaggan på hjul som vi använde Addes första månader. Då hade vi den mest på grund av utrymmesbrist, men vi tyckte att den var så praktisk att vi kommer att använda den de första månaderna nu också.
 
(Bild från när vi fick hem mammalådan och öppnade den.)
0 kommentarer