Om vi fick fler barn ...
De gångna dagarna har jag – kanske naturligt – tänkt en hel del på det senaste året, vårt första år med Adde. Framförallt har jag tänkt på de olika perioderna, de olika milstolparna: 1 månad, 3 månader, 6 månader ... Tiden har verkligen gått snabbt, och i det här fallet kan jag säga att det även kändes som att tiden gick snabbt när vi var mitt uppe i de olika perioderna. Jag har också tänkt på att om vi någon gång skulle få fler barn finns det två saker som jag hoppas att jag kommer att komma ihåg då:
1. Den första månaden är väldigt speciell när man jämför den med resten av tiden. Man är osäker, en aning borta och allt känns nytt. När jag tänker tillbaka på den där månaden känns det som att jag mest satt och maratonkollade olika hjärndöda tv-serier och ammade, och ammade ... Allt var så nytt, så det tog energi på ett annat sätt än vad saker gjorde senare. Och samtidigt, jag vet inte hur jag ska förklara det, men den där första månaden är verkligen speciell. Den går väldigt snabbt, och det är bara den där första månaden som bebbarna på riktigt känns så där puttefnuttigt små (åtminstone kändes det så för oss).
Så ifall jag skulle uppleva något sådant igen, hoppas jag att jag kan komma ihåg att vara mer i nuet och på riktigt njuta av hur liten den lilla är. I efterhand känner både jag och Wiktor att vi på något sätt missade den där första månaden, även om vi inte gjorde det och även om vi båda var hemma tillsammans, men våra tankar var liksom så mycket i det blå. Det hände så mycket, dagarna gick jättesnabbt, vi hade många besök (som vi så klart uppskattade) och en stor del av tiden gick åt till att försöka förstå hur allt fungerade, organisera allt hemma så att det skulle fungera på bästa sätt osv. och till att försöka hitta oss själva i våra nya roller som föräldrar (vilket i och för sig har varit en process som fortsatt under hela året).
2. Komma ihåg att allt går i perioder. Jag minns där i början när jag hade någon sämre dag och jag kunde tänka: "Ska det vara så här nu?" (*en tårögd emoji här*) Men när tiden gick, ibland redan följande dag, insåg man att det var aldrig "så här" nu, det var på olika sätt ett tag, men sedan började en ny period och läget förändrades från det ena till det andra igen. Vi har helt ärligt haft turen att bara ha bra perioder hittills – med sämre dagar utduttade här och var och ibland några i ett sträck – men hursomhelst så tror jag att det är en sak som skulle vara lättare om man var med om det en andra gång: man vet att allt går i perioder. En sämre dag betyder inte att det kommer att vara "så här" för alltid nu i fortsättningen, det betyder bara att det är så just nu, just de här dagarna.
Humör kommer och går, konstigheter kommer och går, vanor kommer och går. Allt går i perioder. Och om det är några jobbiga dagar så får man lov att dra ett djupt andetag och komma ihåg att det bara är att vänta ut, snart går det över. Men detsamma gäller också de riktigt bra dagarna, de går lika snabbt, och det gäller att komma ihåg att njuta av dem – för snart är de över. Och varje period har sin charm. Jag har många gånger tänkt "vi är inne i den bästa perioden hittills nu", och sedan har det ändrats och så har jag igen tänkt "nu är vi inne i den bästa hittills".
Om ni skulle få fler barn, finns det något som ni har tänkt att ni ska komma ihåg då eller som ni tror kommer att kännas lättare för att ni "vet" hur det fungerar?
Nya bokfavoriter
När jag köper något extra till Adde är det oftast böcker, det var det första jag shoppade till honom när jag var gravid också. Nu bor vi nära bibban, så jag lånar ofta hem böcker därifrån och då blir det ofta bilderböcker ur serien om bl.a. Paddington – de har underbara bilder! Men nu som då beställer jag hem böcker som tål att slitas – det känns lugnare att äga dem själv och så är de bra att ha med som underhållning när vi är någonstans. Jag har alltid med ett par böcker åt Adde i väskan och så någon leksak – i övrigt underhåller han sig med att titta sig omkring när vi är någonstans.
De senaste böckerna som vi fått hem under sommaren är de här: Pelle Svanslös bygger och fixar och Vad hände på dinosauriernas tid? Böckerna i Vad hände?-serien är riktiga storfavoriter hos oss; de har härliga bilder, flikar att vika ut och de är dessutom som en lexikonserie för de allra minsta. Jag skrev ett inlägg om dem HÄR tidigare i vår ifall ni vill läsa mer om de böckerna. Boardboken om Pelle Svanslös är den första i serien som jag har beställt hem och den har också utvikbara sidor, vilket Adde gillar lite extra så jag tror vi kommer att satsa på fler böcker i den serien. 
HIttade ni några nya bokfavoriter under sommaren?
En upptäckarmorgon
Hej på er! Jag fick en migränattack i går kväll av den värre sorten och känner fortfarande "efterdyningarna" av den eller vad man ska kalla det, bakom pannbenet, så vi har haft en lugnare morgon än vanligt här. Förhoppningsvis bryter det inte ut igen, är så förvånad över att den gick om så snabbt, vanligtvis brukar migränen hålla i sig tre dagar för mig, så om jag klarar den här dagen utan någon migrän också så känns det nästan för bra för att vara sant.
Ett stort plus i dag är att en av mina klätterrosor har börjat blomma, (Climbing) Schneewittchen, och den är helt uuunderbar! Min Zéphirine Drouhin har också börjat blomma och den doftar dessutom ljuvligt, men jag lyckades inte få någon bra bild på den. Ska försöka igen senare. Av någon anledning blir färgen på den rosen märklig när jag fotar, det beror säkert på ljuset där ute just nu, så jag försöker som sagt senare igen.
Adde har som vanligt tillbringat morgonen med en upptäcktsfärd här hemma. Han underhåller sig otroligt bra för sig själv just nu, ännu bättre än tidigare, kanske för att här finns så mycket roligt att undersöka hela tiden. Eftersom jag själv vet att här inte finns något farligt som han kan få tag på så ger det mig bra möjlighet att ta jobba på med något – eller som i dag, ta det lugnt, vilket var särskilt bra efter migränattacken. Att dra ut grytunderläggen och pannlapparna är särskilt uppskattat just nu. Så fort han verkar ha lekt färdigt med dem lägger jag tillbaka dem i lådan, men ofta är han snabbt där igen och drar ut dem på nytt. Det är roligt att se hur så vardagliga saker kan vara så spännande i ett barns ögon.
I dag ska jag jobba vidare och sedan i kväll håller jag tummarna för att jag kan åka in till stan och joina min kompis Nicolinas möhippa och äta middag med gänget där (så länge huvudet håller sig i skick ska det gå bra).
Ha en riktigt fin onsdag alla!