Ta dig själv på allvar
Skrivarseminariet var verkligen bra, och lyxigt att vara en så liten grupp också – vi var bara sex stycken skribenter. Dagen leddes av författaren Mia Franck, och så fick vi besök under dagen av representanter från dels Schildts & Söderströms förlag, dels Förlaget. Det var intressant att få lyssna till dem också. Förutom det fick vi en hel massa god mat under dagen, vilket var en extra bonus.
Vi höll på från klockan 9 till 17, och efter det träffade jag Wiktor och Adde i Kampen. Wiktor var hemma hela dagen med Adde. Jag tog sedan hem Adde, och Wiktor gick i väg och träffade ett par kompisar som ett tidigt födelsedagsfirande, för han fyller på söndag. Det var så kul att komma hem och gosa med Adde efter en hel dag borta!
Dagen gav verkligen inspiration och pepp vidare, och jag är åter en gång glad att jag vågade skicka in mitt bidrag till Solveig von Schoultz-tävlingen, annars hade jag gått miste om den här dagen. En av sakerna som kom fram under dagen var att skapa en rutin för sitt skrivande (och jag tror det gäller för det mesta man vill ha gjort). Man behöver inte skriva varje dag, men man behöver bestämma en tid och en plats för det. Min plats är ofta sängen eller soffan eller skrivbordet här hemma, och jag skriver varje dag – när Adde sover tupplurer på dagen och på kvällen när Wiktor är hemma och tar hand om Adde och nattningen och så vidare.
En annan grej som jag tar med mig från dagen är att ta sitt skrivande på allvar. Det tror jag också att gäller för allt det som man vill få gjort i sitt liv. Det spelar ingen roll vad det är, men ta det på allvar. Förminska inte din dröm, dina mål eller det du vill få ut av livet – förminska inte dig själv! Utan ta det på allvar, ta DIG på allvar, för du har betydelse och du KAN. Och vad du än vill uppnå här i livet så är det värdefullt så länge det är något som ger ditt liv mening, eller är viktigt för dig. Våga stå för det!
Jag har de senaste månaderna börjat ta mitt skrivande på allvar, jag har bestämt mig för att prioritera skrivandet – äntligen. Vad det blir av det vet jag inte ännu, men det spelar inte så stor roll i nuläget för när allt kommer omkring gör jag det i förstahand för mig själv, för att det får mig att må bra och för att det ger mitt liv mening.
Så nu kör vi vidare, ha en riktigt fin start på helgen!
Vad är det viktigaste för dig?
Jag läste nyligen en bra bok som heter Essentialism. The disciplined pursuit of less, av Greg McKeown. Den fångade från början min uppmärksamhet på bibban eftersom jag de senaste åren i perioder känt stor ångest på grund av allt man borde göra nu för tiden. Man borde hinna med allt från att veta exakt vad den ena eller den andra lagt upp på Instagram, till att träna, bygga karriär och umgås med vänner och familj. Och det räcker inte med ett par goda vänner utan helst ska man så klart ha ett enormt nätverk av kompisar som man umgås med. I bruset av allt det här har jag många gånger känt att det är svårt att bena ut vad som verkligen är viktigt för MIG, vad som verkligen TILLFÖR mitt liv något och vad jag egentligen borde satsa min tid på för att komma dit JAG vill.
Jag har blivit duktigare på det, även om jag fortfarande övar och behöver bli bättre på det i många fall. Bland annat är jag noga med att prioritera tid med Wiktor och Adde. Jag har också bara ett par goda vänner, flera bekanta, men bara ett par vänner som jag umgås oftare med, och jag har under åren blivit bättre på att sluta träffa människor som jag känner att bara tar energi och varken värdesätter mig eller min tid. Jag har också blivit bättre på att inte slösurfa, och jag tar hellre konversationer över en fika sedan när vi möts, än har långa diskussioner på Facebook eller WhatsApp. På Facebook har jag även slutat följa de flesta som inte är nära vänner, familj eller släkt. Allt för att få bort så mycket som möjligt av sådant som bara tar energi och tid utan att tillföra något av värde.
Ju fler möjligheter vi har när det gäller hur vi tillbringar vår tid, desto viktigare tror jag det också blir att stanna upp och reflektera över vad som egentligen är viktigt. Vi kan inte splittra oss i hur många bitar som helst om vi vill må bra, eller om vi vill nå de mål vi har satt upp för oss själva i livet.
Boken Essentialism har fokus på just det: att hitta fokus i livet. Att få bort bruset av allt som bara tar energi, och det handlar inte bara om små saker utan om större saker som kan vara svårare att välja bort. Och genom att välja bort och på så sätt göra mindre kan vi börja göra mer, alltså mer av det vi vill. För när vi tar bort det vi egentligen inte vill, det som egentligen inte ger oss något av värde, får vi mer tid till att göra det vi verkligen vill och behöver i våra liv – och vad det är, är olika för var och en. Så det gäller att känna efter och fundera: Vad behöver JAG? Och stänga ute alla, t.ex. sociala medier som pockar på uppmärksamhet och tror sig veta vad du vill och behöver och sedan när allt kommer omkring bara äter upp din tid och energi.
Boken är lite upprepande, vilket jag själv kan störa mig på, den här typen av böcker är ju ofta det, men om man kan bortse från det finns här flera bra poänger och tänkvärda saker. En detalj som jag tycker är intressant, kanske för att jag är historiker, är att ordet för prioritet dök upp i engelskan på 1400-talet och ordet förekom bara i singular, prioritering, fram till 1900-talet. Först då började man också tala om prioriteringAR. Det är ganska intressant när man tänker på det, vad det säger om hur vårt sätt att leva och se på livet har förändrats det senaste seklet. Ordets betydelse försvinner ju dessutom när vi har flera prioriteringar, inte bara en prioritering.
Så en tankeutmaning för den här torsdagen är: Vad är din prioritering? Om du fick välja en? Vad är allra viktigast i ditt liv om du skalar bort allt annat, alla måsten och allt brus som du bara gör för att du tror att det förväntas av dig? Vad blir kvar? Och så en följdfråga: Är det just den saken som du prioriterar i vardagen, eller är det den sak som du ofta tillåter dig att glömma bort?
 
Att prioritera sin tid
I dag steg jag upp tidigt som vanligt, strax efter klockan 6 för att hinna jobba lite innan Adde vaknade en timme senare. Det är lite segt ibland när väckarklockan ringer, men bara man stiger upp och får i sig ett par muggar kaffe går det bra. Jag är egentligen jättemorgontrött, men om man vill få saker gjorda så behöver man också hitta sätt att få till tiden till det. Om jag stiger upp tidigare på morgonen behöver jag inte sitta lika länge på kvällen, vilket innebär lite mera tid på tuman hand med Wiktor efter att Adde är nattad.
Jag försöker prioritera tiden så att jag ska få in de saker som är viktigast för mig: Adde och Wiktor och så mina egna projekt. Utifrån det planerar jag sedan in träffar med kompisar som nästa. Om jag inte planerar tiden och verkligen ser över prioriteringsordningen blir det lätt att jag lägger in för mycket annat varje dag, vilket sedan leder till att jag en dag inser att det har gått en månad (eller längre) utan att jag hunnit jobba något ELLER knappt ens sett Wiktor annat än i dörren när han åkt till eller kommit hem från jobbet. Erfarenheten har lärt mig att jag inte mår bra av det, samtidigt som jag har väldigt lätt för att lägga in för mycket av allt möjligt annat. Så därför har jag börjat bli väldigt noga med tidsprioriteringen. Och med att tänka efter först och kolla kalendern innan jag tackar ja till något.
När Adde vaknade, gick jag och lyfte upp honom och gav honom en flaska ersättning. Sedan åt vi gröt med honom, och efter det har han brummat runt här hemma och undersökt allt. Det är särskilt intressant att ligga och titta ut på terrassen när katterna är där. Katterna är inte riktigt säkra på hur de ska hantera Adde, tidigare var de helt ointresserade, och egentligen är de väl det fortfarande, men nu intresserar sig Adde för dem så de försöker bestämma sig om de vågar gå nära honom eller inte. Än så länge vågar de inte, hur gärna Adde än skulle vilja klappa dem (läs: dra dem i pälsen).