50 hektar trädgård och konstiga blickar

I går kände jag verkligen att vi borde bo längre söderut, bara lite, så att trädgårdssäsongen skulle vara ens lite längre. Den är alldeles för kort för mig här. Det blir nästan lite tjockt i halsen när jag står där ute nu och längtar till nästa trädgårdssäsong som är så långt borta. Som liten drömde jag om att flytta till England och skaffa en herrgård där med en stooor trädgård – trädgården var det viktigaste. Jag var kanske 12 eller 11 år då jag sa till min mormor: "Jag ska ha en trädgård som är 50 hektar stor!" Och mormor undrade hur i all sin dar jag skulle ha tid att sköta om den. "Men jag älskar ju att jobba i trädgården, klart jag hinner! Och annars anställer jag en trädgårdsmästare som kan hjälpa till", blev mitt svar.
I går tog jag med mig Adde ut och rensade lite här och var där det hunnit dyka upp mer ogräs trots det kalla vädret. Vi hämtade löv också från träddungen en bit bort. Enligt allemansrätten får man ju inte bryta av granris annat än på egen mark (om jag förstått det rätt?) så i brist på granris har jag samlat och samlat en massa löv som jag täcker rabatten med.
Men blickarna jag får av förbipasserande när jag står där dubbelvikt i dikesrenen och krafsar ihop en massa döda slippiga blöta löv med risk för att få med en och annan hundskit också (har inte hänt ännu), den är smått obetalbar, haha. I går var jag tvungen att förklara mig för en kvinna som gick förbi och hon såg först ut som att hon inte tänkte våga titta på mig ens när jag hälsade och skrattande började förklara vad jag skulle ha löven till. Hon fortsatte bara gå och ropade över axeln som svar: "Ja, jag funderade för mig själv att vad sysslar du med egentligen?" (Se mer om det här på min Instastory.)
Det är stunder som dessa som jag önskar att jag fortfarande bodde på en gård med egen skog bakom husknuten att samla granris i (är uppvuxen på ett sådant ställe). Men vad gör man inte för sina älskade blommor? De kommer att klara vintern nu i alla fall och blomma lika vackert nästa sommar – eller ännu vackrare – och det är värt ganska stora uppoffringar om ni frågar mig.
 
 
Glöm inte att klicka på hjärtat här nedan ifall du gillar inlägget! Tack! <3
trädgård trädgårdstankar
0 kommentarer

Kalla härliga morgnar

(Frostig stjärnflocka högst upp och min ros (klättrande) Schneewittchen som har knoppar som tyvärr inte kommer att hinna slå ut.)
Jag gillar de här kyliga morgnarna när det är frostigt och friskt i luften. Här kommer några fler bilder som jag tagit på rimfrost i rabatten. Samtidigt längtar jag nu jättemycket till våren (redan), längtar efter att få se alla vårblommor komma upp – alla mer än 200 lökar. Jag hoppas på en rejäl färgfest!
(Isop högst upp och fler knoppar av min älskade Schneewittchen på den nedre bilden.)
Men först ska vi väl ta jul här emellan, och jag är tokig i julen, älskar december! Bara två månader kvar till julafton nu, och jag som tycker det just var midsommar ... Ibland känns det som att året bara består av midsommar och jul, haha. Ena stunden är det midsommar och så tänker man att jahapp, nu blir det mörkare igen och snart är det jul. Andra stunden är det jul och så tänker man att yes, nu blir det ljusare igen och snart är det vår och sedan blir det midsommar igen. Någon som känner igen sig?
(Höstanemonerna är verkligen vackra när de är så där frostiga, trots att blommorna har hunnit vissna. På den nedre bilden ser ni en utblommad klematis av sorten Justa.)
Dagens program blev ändrat för frissabesöket blev avbokat på grund av sjukdom, så jag och Adde är hemma i dag. Jag ska försöka täcka in perennerna lite mera inför vintern – kommer att gå runt och oroa mig för rosorna hela vintern annars (antagligen kommer jag att göra det i vilket fall som helst, men kan alltid försöka dämpa oron på något sätt) – och så skriver jag vidare så klart.
Hur ser er dag ut?
 
 
Gillar du min blogg? Då blir jag jätteglad om du nominerar mig till Blogg.se-priset HÄR!
blommor blomrabatt höst perenner rabatt trädgård trädgårdstankar
4 kommentarer

Nya blommor vid ingången

I går bytte jag ut pelargonerna och penséerna vid vår ingång till vit ljung. Det var dags nu, för penséerna började se väldigt hängiga ut efter de kalla nätter som vi haft den gångna veckan. Men jag är väldigt nöjd med mina sommarblommor, för de har hållit hela sommaren, trots att vi varit bortresta längre perioder och allt. Penséerna planterade jag redan till min födelsedagsmiddag den 8 april och pelargonerna och murgrönorna lade jag till strax före valborgsmässoafton. De har med andra ord stått i krukorna i mer än ett halvår! Ett tips för att få dem att hålla så länge är att hela tiden nypa bort vissnade blommor, då bildas nya hela tiden.
Jag stod länge och valde mellan vit och lila ljung. Herkules vad svårt det var! Först köpte jag lila, men när jag kom ut till bilen ångrade jag mig och tänkte att nej, de vita passar bättre till vår svarta utevägg. Så det slutade med att jag gick in och bytte.
När vi kom hem insåg jag att jag hade köpt för få plantor, bara sex stycken – och det var vad som rymdes i en kruka. Vi har två vid dörren ... Wiktor hade lite roligt åt mig och jag försökte ursäkta mig med att säga: "Jag är så disträ i dag!" Och han svarade: "Ja, lite mer än vanligt nog."
Jag hämtade i alla fall snabbt sex stycken till. Som tur har vi nära till alla butiker med bilen, men det känns en aning onödigt med två bilresor för en sådan här grej. Nu står de i alla fall utanför dörren i sina krukor. Murgrönan mådde fortfarande så pass bra att den fick bli kvar, den matchar ljungen fint.
Pelargonerna mådde också bra, de hade flera nya knoppar. Därför planterade jag om dem i enskilda krukor och så fick de flytta upp till den inglasade balkongen utanför vårt sovrum. Där får de stå tills det blir för kallt även där.
 
 
Gillar du min blogg? Då blir jag jätteglad om du nominerar mig till Blogg.se-priset HÄR!
calluna höst höstblommor höstträdgård ljung trädgård
3 kommentarer